I samband med att vi i årskurs 8 skulle genomföra ett deckartema i ämnet svenska genomförde jag en annorlunda storyline som baserades på Agatha Christies Murder on the Orient Express. Miljön var klar och jag gjorde efterforskningar om Orientexpressen på nätet. Jag läste boken under sommaren och började samla fakta för de olika rollerna. Eleverna tilldelades vars en roll som en passagerare eller personal på tåget och de fick också nedtecknat av oss lärare vad de sett och vad de gjort under den kritiska kvällen. Detektiven spelades av läraren och i originalet är det Hercule Poirot men det ändrades till Miss Swanson eftersom att det var kvinnliga lärare i de klasser som skulle genomföra storylinen. I början var det en hel del muntliga händelser, presentationer och förhör, och slutprodukten var vars en detektivhistoria på engelska. Alla elever hade varit med om samma början men de fick själva fantisera ihop slutet. Som avslutning såg vi filmen Murder on the Orient Express.
Miljö
Miljön var som sagt klar i och med att allt utspelas på Orientexpressen. När denna storyline introducerades visades på kartan sträckningen av tåglinjen samt en del bilder av den verkliga Orientexpressen. Detta material hämtades på nätet; bl a The Truth behind the legend; The Orient Express. Denna gång ritade vi lärare upp väggbilden som bestod av ett lok, en restaurangvagn samt två sovvagnar. Det var också bestämt vem som sov var i sovkupeérna; i Calais coach eller Paris coach, och vid vilket bord man satt i restaurangen.
Karaktärer
Vid läsning av Murder on the Orient Express hade jag gjort anteckningar om de olika karaktärerna. Dessa anteckningar delades nu ut i form av “identity cards”. Till viss del fick lotten avgöra vem som fick vilken roll, men vi lärare såg till att några av de mer aktiva och tongivande rollerna gick till personer som gillade att agera och prata engelska inför hela klassen. Likaså såg vi till att rollen som den obehaglige Mr Ratchett, mordoffret, inte gick till någon känslig person. Eleverna fick i uppgift att utifrån beskrivningen göra en bild av sin karaktär samt bifoga en kort beskrivning. Denna bild skulle sättas upp runt väggbilden som ett persongalleri. Läraren hade gjort en bild och kort beskrivning av sin karaktär och satt upp som förebild. De fick också i läxa att förbereda en muntlig presentation av sin rollkaraktär. Vid läxförhöret hade vi placerat bänkarna som borden i restaurangvagnen och varje karaktär skulle inta sin plats. Miss Swansson (läraren) kom in i klassrummet med en liten hatt och en sjal och tyckte att skulle vi nu resa på samma tåg i tre dagar så var det på sin plats att alla presenterade sig för varandra. I och med att läraren med ytterst lite rekvisita markerade att detta var teater så
hakade de flesta eleverna på och började agera som sina rollkaraktärer. Läraren hade ju “facit”, d v s visste vad som stod på de olika korten och kunde fråga om något viktigt inte kommit fram. Eftersom de satt på sina bestämda platser kunde läraren hålla koll på vem som var vem.
Vittnesmål
Nästa steg innebar att eleverna fick vars ett nytt kort med vittnesuppgifter som de skulle läsa på för att medverka i nästa dramatisering. Läraren, detektiven, var än en gång påläst och visste var de olika personerna satt och kunde därefter leda ett vittnesförhör i klassrummet. Alla fick berätta var de varit samt vad de gjort under den kritiska natten då Mr Ratchett mördades. Om någon elev utelämnade viktig information var detektiven tvungen att fråga mer ingående så viktiga ledtrådar blev allmänt kända. Läraren antecknade viktig information på ett blädderblock så att denna nya information senare kunde införlivas i respektive elevs berättelse.
Detta första vittnesförhör är halvvägs in i boken och mycket mer händer men vi slutade här för om vi fortsatt med fler händelser hade alla eleverna styrts in på liknande spår.
Avslutning
Nu släpptes eleverna fria att själva “knyta ihop” alla trådar till ett slut på deras detektivhistoria. Alla utom eleven som hade Ratchetts roll från början fick skriva ur sitt perspektiv, som att de upplevt hela historien. Detta öppnade också för den möjligheten att man kunde skriva om sig själv som förövaren, vilket några elever gjorde.
Vi gick igenom olika strategier att kontrollera sitt språk, framförallt verblära. Eleverna fick läsa varandras berättelser och fungera som språkgranskare innan läraren rättade dem.
Utvärdering
Det är spännande att se hur olika berättelserna blir trots att eleverna har samma information. Vi lät som sagt elevernas fantasi avgöra utfallet redan efter första vittnesförhöret, vilket gav dem stor frihet till olika lösningar.
Även språkligt blev dessa berättelser lyckade. Eleverna fick upp ögonen för verbens betydelse för ett korrekt språk. Ordförrådet var förvånansvärt bra, kanske som en följd av de dramatiseringar vi gjort.
Denna storyline innehöll flera dramatiseringar och de blev ovanligt lyckade. Eleverna var med på att “spela teater” och vågade spela ut och improvisera lite, vilket kan sätta läraren på prov om de improviserar långt utanför ramarna.
Som avslutning såg vi filmen “Murder on the Orient Express”. Denna ganska gamla film rönte trots detta mycket uppskattning i och med att de kände igen sina och andra karaktärer i filmen. Flera elever kommenterade att de tyckte att deras slut var bättre än originalets!!
Vid utvärdering uttryckte alla elever uppskattning för denna storyline. Majoriteten tyckte att det var intressant innehåll, kul med dramatiseringarna samt att de skrivit sin bästa text någonsin på engelska.
Ur lärarens synvinkel är detta en mycket krävande storyline. Man måste gilla att spela teater och det kräver att man läser in sig rejält på materialet.